Fäbodstugan härstammar från Bäckvallen Ytterbergs socken.
Den är daterad till 1706. Skänkt av Iggesunds bruk AB.
Flyttad och uppsatt xxxx på Svegs Hembygdsgård..

Fäbostugan

Fäbodens husbestånd berodde på vilken fäbodtyp det var. På den slåtterlösa fäboden behövde man endast stugor, mjölkbodar och fähus. Där man slog hö behövde man lador och på de fäbodar där man hade åkerbruk fanns ibland även andra förrådsbyggnader. Därför är Fäbodens byggnader i stort sett alla timrade. 

Den primitivaste formen av övernattningsställe var slogboden eller slåtterkojan, som var en enkelt byggd koja med eldstad. Den användes i första hand till övernattning i samband med slåtter och när man hämtade hö vintertid. En av de äldsta bostadsbyggnaderna var eldhuset. Eldhuset hade jordgolv och bestod av ett rum med eldhärd i mitten, rökhål i taket och ingång på gaveln. Utefter väggarna fanns britsar (lavar), vilka användes både som liggplatser, bord och som sittbänkar. Trots att eldhuset senare försvann levde de dialektala orden kvar, med för eldhus synonyma ordet “stekarhus”, nämligen “störres”, “störs”, “stesch”, “störelse” etc. 

Fäbodstugan

Eldhuset som bostadshus efterträddes under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet av stugan eller fäbodstugan. Det som skiljer stugan från eldhuset är att stugan har en murad öppen spis och en skorsten. 

Därför har stugan ett trägolv och ett eller flera fönster. Ingången var placerad antingen på långsidan eller på gaveln. Fäbodstugan hade ett eller flera rum, och i Härjedalen var det vanligt att ett rum använder ett som mjölkbod. I Härjedalen benämner man ibland stugan som “kokhus”, vilket inte får förväxla med de separata “kokplatser” som i regel stod utomhus. Stugans öppna spis var inte särskilt lämplig för långvariga mesostkok. . I en del fall försåg man eldstaden med ett snedtak och tre väggar till skydd mot regn. 

Därför kunde mjölkboden vara en fristående byggnad, men oftast var den ihopbyggd eller inrymd i stugan. I mjölkboden förvarade man alla färdiga mjölkprodukter. Här hällde man också mjölken upp i tråg, så att grädden kunde flyta upp och avskummas. Därför placerade man trågen i ett “pinnträ”, en ställning, på väggen.

Därför fähusen var i allmänhet ett eller flera till varje hushåll, Korna fick stå i ett fähus, och getterna i ett annat, Korna stod i avbalkade bås i två rader med huvudena mot väggen. 

Vedbod var mycket ovanlig. Veden staplade man istället utmed husväggarna eller i anslutning till kokplatserna. 

Och förekom det dass, hemlighus, så var det ofta sammanbyggt med fähuset. 

Därför finns en eller flera hölador fanns i anslutning till fäbodvallen, om fäboden hade slåttervall. De var ofta glestimrade med gavelingång. Härbren, stall och logar hörde endast till husbeståndet i åkerfäbodar med stort jordbruk