Tunnbrödet bakas i bagarstugan.
Ett mycket gott tunnbröd som är mycket uppskattat av besökarna.

Den fristående bagarstugan är en förhållandevis sen företeelse och har främst förekommit på landsbygden. Inte förrän några årtionden in på 1800-talet blev de mer allmänna. Förekomsten av bagarstugor följer i stor utsträckning tunnbröds-bältet, alltså det geografiska område där det har funnits en tradition att baka tunnbröd. (Från norra Västergötland, Bohuslän, Dalsland, Värmland, Dalarna och norrut. Dock inte i de kargaste fjälltrakterna.) Sedan tidigare fanns ofta bryggstugor på större gårdar. Där bryggde man sitt öl, tvättade och tog ibland hand om slaktat kött. I vissa fanns en öppen spis med ugn i murstocken.

I brukssamhällen i södra och mellersta Sverige fanns bagarstugor redan på 1700-talet. Där skulle de trångbodda bruksarbetarna kunna baka sitt eget bröd. Att de privata bagarstugorna på landsbygden är byggda ofta en bit ifrån annan bebyggelse för att minska risken för bränder. Taket var ursprungligen av spån och under 1900-talet ersatte många sinaspåntak med plåt eller papp för att undvika brand. 

Bryggstugan eller bagarstugan fungerade på många platser också som sommarhus där man kunde leva
ett enklare liv under den varma och ljusa årstiden samtidigt som boningshuset fick en nödvändig storstädning.

Under slutet av 1900-talet byggde man om många bagarstugor till privatbostäder eller blev förråd. I vissa trakter har privata bagarstugor och bakugnar varit sällsynta långt in i modern tid, framförallt i Norrlands fjälltrakter där vedtillgången ofta var begränsad. Där turades man istället om att baka på bärbara hällar. En kvinna född på tidigt 1900-tal i Grytsjö, Vilhelmina socken i Lappland, har
berättat hur familjen ett par gånger per år fick lånaen bärbar järnhäll med tre ben att baka på. Hällenplacerades ovanpå den varma vedspisen tills denblev het och brödbaket kunde börja. När familjenhade bakat sitt bröd gick hällen vidare till nästa
familj.